Upietisti

Kutoka Wikipedia, kamusi elezo huru
Philipp Jakob Spener (16351705) anaitwa pengine "Baba wa Upietisti".

Upietisti (kwa Kiingereza Pietism, kutoka neno la Kilatini pietas, yaani heshima kwa Mungu, kwa wazazi, kwa ndugu na kwa nchi asili) ulikuwa tapo lenye athari kubwa kati ya Walutheri, lakini pia kwa madhehebu mengine ya Uprotestanti, na hata kwa Wakatoliki huko Ulaya na Amerika Kaskazini[1] tangu mwishoni mwa karne ya 17.

Uliunganisha mikazo ya Kilutheri kuhusu mafundisho ya Biblia ya Kikristo na mikazo ya Kikalvini kuhusu maadili imara.

Historia[hariri | hariri chanzo]

Asili yake ni Ujerumani ya leo na kazi ya Philipp Jakob Spener, mwanateolojia Mlutheri aliyesisitiza mabadiliko ya Mkristo kwa aina ya kuzaliwa upya. Ingawa yeye hakudai wafuasi wake wajitenge na Wakristo wenzao, mahimizo yake yalielekea huko.

Upietisti ulienea kwanza Uswisi na nchi nyingine za lugha ya Kijerumani barani Ulaya, halafu Skandinavia na Baltiki (ulipoathiri zaidi tena utamaduni wa Kikristo kupitia watu kama Hans Nielsen Hauge huko Norway, Carl Olof Rosenius huko Sweden, Katarina Asplund huko Finland na Barbara von Krüdener katika nchi za Baltiki), na hatimaye Ulaya nzima.

Kutoka huko ulipelekwa Amerika Kaskazini, hasa kwa njia ya wahamiaji kutoka Ujerumani na Skandinavia, ukaathiri Waprotestanti wenye asili tofauti ukachangia katika karne ya 18 mwanzo wa Ukristo wa Kiinjilisti, ambao leo una waumini milioni mia tatu.

Tapo la Upietisti ndani ya Ulutheri lilifikia kilele chake katikati ya karne ya 18, lilififia kati karne ya 19 na kutoweka Amerika mwishoni mwa karne ya 20.

Hata hivyo, baadhi ya misimamo yake iliathiri Uprotestanti kwa jumla, ikimchochea kasisi Mwanglikana John Wesley kuanzisha tapo la Wamethodisti, na vilevile Alexander Mack kuanzisha tapo la Schwarzenau Brethren kati ya Waanabaptisti.

Huko Marekani, Upietisti ulitawala pia kati ya Quakers, Wakalvini, Wabaptisti, Waanglikana n.k.

Tazama pia[hariri | hariri chanzo]

Tanbihi[hariri | hariri chanzo]

  1. In places, such as parts of England and America, where Pietism was frequently juxtaposed with Roman Catholicism, Catholics also became naturally influenced by Pietism, helping to foster a stronger tradition of congregational hymn-singing, including among Pietists who converted to Catholicism and brought their pietistic inclination with them, such as Frederick William Faber.

Marejeo[hariri | hariri chanzo]

  • Brown, Dale: Understanding Pietism, rev. ed. Nappanee, IN: Evangel Publishing House, 1996.
  • Brunner, Daniel L. Halle Pietists in England: Anthony William Boehm and the Society for Promoting Christian Knowledge. Arbeiten zur Geschichte des Pietismus 29. Göttingen, Germany: Vandenhoeck and Ruprecht, 1993.
  • Olson, Roger E., Christian T. Collins Winn. Reclaiming Pietism: Retrieving an Evangelical Tradition (Eerdmans Publishing Company, 2015). xiii + 190 pp. online review
  • Shantz, Douglas H. An Introduction to German Pietism: Protestant Renewal at the Dawn of Modern Europe. Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2013.
  • Stoeffler, F. Ernest. The Rise of Evangelical Pietism. Studies in the History of Religion 9. Leiden: E.J. Brill, 1965.
  • Stoeffler, F. Ernest. German Pietism During the Eighteenth Century. Studies in the History of Religion 24. Leiden: E.J. Brill, 1973.
  • Stoeffler, F. Ernest. ed.: Continental Pietism and Early American Christianity. Grand Rapids, MI: Eerdmans, 1976.
  • Winn, Christian T. et al. eds. The Pietist Impulse in Christianity (2012)

Vyanzo[hariri | hariri chanzo]

  • "Six Principles of Pietism", based on Philip Jacob Spener's six proposals http://www.miamifirstbrethren.org/about.html Archived 10 Mei 2017 at the Wayback Machine.
  • Joachim Feller, Sonnet. In: Luctuosa desideria Quibus […] Martinum Bornium prosequebantur Quidam Patroni, Praeceptores atque Amici. Lipsiae [1689], pp. [2]–[3]. (Facsimile in: Reinhard Breymayer (Ed.): Luctuosa desideria. Tübingen 2008, pp. 24–25.) Here for the first time the newly detected source. – Less exactly cf. Martin Brecht: Geschichte des Pietismus, vol. I, p. 4.
  • Johann Georg Walch, Historische und theologische Einleitung in die Religionsstreitigkeiten der evangelisch-lutherischen Kirche (1730);
  • Friedrich August Tholuck, Geschichte des Pietismus und des ersten Stadiums der Aufklärung (1865);
  • Heinrich Schmid, Die Geschichte des Pietismus (1863);
  • Max Goebel, Geschichte des christlichen Lebens in der Rheinisch-Westfälischen Kirche (3 vols., 1849–1860).

Mada inaongelewa kwa urefu wa kutosha katika:

Vitabu vingine ni:

  • Heinrich Heppe, Geschichte des Pietismus und der Mystik in der reformierten Kirche (1879), which is sympathetic;
  • Albrecht Ritschl, Geschichte des Pietismus (5 vols., 1880–1886), which is hostile; and
  • Eugen Sachsse, Ursprung und Wesen des Pietismus (1884).

Tena:

  • Friedrich Wilhelm Franz Nippold's article in Theol. Stud. und Kritiken (1882), pp. 347?392;
  • Hans von Schubert, Outlines of Church History, ch. xv. (Eng. trans., 1907); and
  • Carl Mirbt's article, "Pietismus," in Herzog-Hauck's Realencyklopädie für prot. Theologie u. Kirche, end of vol. xv.

Toleo bora ni la magombo manne ya Kijerumani:

  • Geschichte des Pietismus (GdP)
    Im Auftrag der Historischen Kommission zur Erforschung des Pietismus herausgegeben von Martin Brecht, Klaus Deppermann, Ulrich Gäbler und Hartmut Lehmann
    (English: On behalf of the Historical Commission for the Study of pietism edited by Martin Brecht, Klaus Deppermann, Ulrich Gaebler and Hartmut Lehmann)
    • Band 1: Der Pietismus vom siebzehnten bis zum frühen achtzehnten Jahrhundert. In Zusammenarbeit mit Johannes van den Berg, Klaus Deppermann, Johannes Friedrich Gerhard Goeters und Hans Schneider hg. von Martin Brecht. Goettingen 1993. / 584 p.
    • Band 2: Der Pietismus im achtzehnten Jahrhundert. In Zusammenarbeit mit Friedhelm Ackva, Johannes van den Berg, Rudolf Dellsperger, Johann Friedrich Gerhard Goeters, Manfred Jakubowski-Tiessen, Pentii Laasonen, Dietrich Meyer, Ingun Montgomery, Christian Peters, A. Gregg Roeber, Hans Schneider, Patrick Streiff und Horst Weigelt hg. von Martin Brecht und Klaus Deppermann. Goettingen 1995. / 826 p.
    • Band 3: Der Pietismus im neunzehnten und zwanzigsten Jahrhundert. In Zusammenarbeit mit Gustav Adolf Benrath, Eberhard Busch, Pavel Filipi, Arnd Götzelmann, Pentii Laasonen, Hartmut Lehmann, Mark A. Noll, Jörg Ohlemacher, Karl Rennstich und Horst Weigelt unter Mitwirkung von Martin Sallmann hg. von Ulrich Gäbler. Goettingen 2000. / 607 p.
    • Band 4: Glaubenswelt und Lebenswelten des Pietismus. In Zusammenarbeit mit Ruth Albrecht, Martin Brecht, Christian Bunners, Ulrich Gäbler, Andreas Gestrich, Horst Gundlach, Jan Harasimovicz, Manfred Jakubowski-Tiessen, Peter Kriedtke, Martin Kruse, Werner Koch, Markus Matthias, Thomas Müller Bahlke, Gerhard Schäfer (†), Hans-Jürgen Schrader, Walter Sparn, Udo Sträter, Rudolf von Thadden, Richard Trellner, Johannes Wallmann und Hermann Wellenreuther hg. von Hartmut Lehmann. Goettingen 2004. / 709 p.

Viungo vya nje[hariri | hariri chanzo]

Makala hii kuhusu dini ya Ukristo bado ni mbegu.
Je, unajua kitu kuhusu Upietisti kama historia yake, matokeo au athari zake?
Labda unaona habari katika Wikipedia ya Kiingereza au lugha nyingine zinazofaa kutafsiriwa?
Basi unaweza kuisaidia Wikipedia kwa kuihariri na kuongeza habari.